körkort, seger eller nederlag...

Idag har jag alltså tagit körkort. Det känns tveeggat. Visst är jag lättad, glad och stolt över att jag klarade det. Men samtidigt...jag har känt mig som passiv motståndare till bilsamhället. Eller egentligen mer än så.
Jag håller på att läsa boken SLOW.
Jag håller med om allt i boken i stort sett.
Man ska inte ha bråttom om man inte absolut måste.
Det går att leva utan omedelbar behovstillfredställelse.
Det kanske till och med är så upplevelsen blir bättre av att väntas på.
Bilen är någon sorts symbol för det här omedelbara. Som han som tar bilen uppför vår cykelbana bort till Statoil för att komma tillbaks 10 minuter senare med, ja inget livsviktigt kanske...
Nu är ju barnen stora och klarar det mesta utan mitt överinseende, men när de var små, då var det här med ställtid (som Bodil Jönsson skriver om) oerhört viktigt. Det var viktigt att det tog en liten stund att komma hem från jobbet. Att lämna en sak innan det var dags för nästa.
I en bil, åtminstone när det är mycket trafik, finns ingen tid för övergången.
Vi får väl se hur det blir.
Jag måste ju inte köra bil även om jag får...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0