Välj Rättvisemärkta rosor

Ni vill säkert läsa min artikel till Arbetaren också.


Om rosodling och rättvisemärkning.

 

Jag läste i Arbetaren nummer 6/2010 om rosodligen i Ecuador. En bra artikel, men det var en sak som störde mig. I ett litet stycke skrivs det om miljö- och sociala märkningar som till exempel Rättvisemärkt. Dessa märkningar avfärdas då artikelförfattaren, eller åtminstone den intervjuade César Estancio, menar att möjligheten att organisera sig är det stora problemet.

Det finns inget motsatsförhållande mellan miljö- och sociala märkningar och organisering av arbetarna.

Kriterierna som Rättvisemärkt bygger på är utvecklade av Fairtrade Labelling Organizations International (FLO) och baseras på de grundläggande ILO-konventionerna för mänskliga rättigheter i arbetslivet. De har som mål att stödja både ekonomisk utveckling och ökad miljöhänsyn.

Kriterierna kan sammanfattas så här:
• Odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor
• Barnarbete och diskriminering motverkas
• Demokratin och organisationsrätten främjas
• Lokalsamhället utvecklas socialt och ekonomiskt
• Miljöhänsyn och ekologisk produktion främjas

 

Vad det gäller organisationsrätten ska alla odlare och anställda ha rätt att gå med i fackföreningar, att bilda egna fackföreningar och/eller att som grupp förhandla om arbetsvillkoren direkt med arbetsgivaren. Fackföreningar ska fritt få träffa och prata med de anställda på arbetsplatsen och arbetsgivaren ska ha regelbundna möten med fackets representanter.

 

Jag tycker att det finns en tråkig tendens att misstänkliggöra olika märkningar, det kan gälla KRAV-märkning eller Rättvisemärkning. Det är speciellt tråkigt att läsa sådana påståenden i en tidning som Arbetaren, och onödigt i en annars bra artikel. Visst behöver även oberoende kontrollorganisationer som KRAV och Rättvisemärkt granskas, men det handlade det inte om här, utan bara om en svepande formulering utan substans.

Gå gärna in på Rättvisemärkts hemsida: www.rattvisemarkt.se . Där finns en artikel om Rättvisemärkt rosodling i Kenya. Jag är övertygad om att arbetarna på den odlingen har bättre villkor än de flesta av dem som inte vill ha rättvisemärkningen på sina odlingar.

 

Tor Udd, Kinna

 

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0