Tor Udd

var ute och sprang en runda när det började skymma. Kajorna jagade varandra medan molnen drev. På himlen ovanför mig fanns nästan precis den bild jag gjorde förra vintern, häftigt.

Sitter och känner att jag skulle behöva en stilla dag, en långpromenad.
Många tankar som behöver sorteras, funderingar som behöver funderas.
För ofta blir veckan bara en väntan på fredag.

Framnäs atelje är uppsagd av ABF.
Det skulle vara bra om vi kunde hyra själva, men vi har inte de pengarna.
Ekonomin regerar, alla är rörande överens om att vi har en mycket bra verksamhet och att vi är viktiga för kommunen.
Samtidigt så kan vi inte få stöd om vi inte visar att vi kan dra in mer pengar själva, sponsorer är ordet i tiden. Eller projekt.
Men vi vill inte, jag vill i alla fall inte.
Vi ska kunna vara det öppna ställe där alla är välkomna som vi är nu.
Men det är nya tider, och kulturchefen är ekonom.

Fast det är egentligen inte dit jag vill att tankarna ska fara.

Nya bilder behöver få göras, nya tankar tänkas
Det får bli en långpromenad

Idag har jag alltså tagit körkort. Det känns tveeggat. Visst är jag lättad, glad och stolt över att jag klarade det. Men samtidigt...jag har känt mig som passiv motståndare till bilsamhället. Eller egentligen mer än så.
Jag håller på att läsa boken SLOW.
Jag håller med om allt i boken i stort sett.
Man ska inte ha bråttom om man inte absolut måste.
Det går att leva utan omedelbar behovstillfredställelse.
Det kanske till och med är så upplevelsen blir bättre av att väntas på.
Bilen är någon sorts symbol för det här omedelbara. Som han som tar bilen uppför vår cykelbana bort till Statoil för att komma tillbaks 10 minuter senare med, ja inget livsviktigt kanske...
Nu är ju barnen stora och klarar det mesta utan mitt överinseende, men när de var små, då var det här med ställtid (som Bodil Jönsson skriver om) oerhört viktigt. Det var viktigt att det tog en liten stund att komma hem från jobbet. Att lämna en sak innan det var dags för nästa.
I en bil, åtminstone när det är mycket trafik, finns ingen tid för övergången.
Vi får väl se hur det blir.
Jag måste ju inte köra bil även om jag får...

November, tid för vila, tid för långsamhet. Långsamheten som är en förutsättning för att hjärnans alla osorterade fragment ska få tid att hinna med oväntade och fruktbara möten.
Kreativiteten kräver både långsamhet och intensitet. Impulsen ska inte behöva begränsas av eftertänksamheten, det behövs utrymme för båda sakerna.
Låt novemberdiset få sin tid, och det är nu.

från Anders och min cykling genom Europa, 6 månader av långsamhet jag alltid bär med mig som en vilsam plats att återvända till.