Tor Udd

Mina Trädgårdsväktare ser så förvånade ut där de står översnöade trots att de är under tak.

Ni vill säkert läsa min artikel till Arbetaren också.


Om rosodling och rättvisemärkning.

 

Jag läste i Arbetaren nummer 6/2010 om rosodligen i Ecuador. En bra artikel, men det var en sak som störde mig. I ett litet stycke skrivs det om miljö- och sociala märkningar som till exempel Rättvisemärkt. Dessa märkningar avfärdas då artikelförfattaren, eller åtminstone den intervjuade César Estancio, menar att möjligheten att organisera sig är det stora problemet.

Det finns inget motsatsförhållande mellan miljö- och sociala märkningar och organisering av arbetarna.

Kriterierna som Rättvisemärkt bygger på är utvecklade av Fairtrade Labelling Organizations International (FLO) och baseras på de grundläggande ILO-konventionerna för mänskliga rättigheter i arbetslivet. De har som mål att stödja både ekonomisk utveckling och ökad miljöhänsyn.

Kriterierna kan sammanfattas så här:
• Odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor
• Barnarbete och diskriminering motverkas
• Demokratin och organisationsrätten främjas
• Lokalsamhället utvecklas socialt och ekonomiskt
• Miljöhänsyn och ekologisk produktion främjas

 

Vad det gäller organisationsrätten ska alla odlare och anställda ha rätt att gå med i fackföreningar, att bilda egna fackföreningar och/eller att som grupp förhandla om arbetsvillkoren direkt med arbetsgivaren. Fackföreningar ska fritt få träffa och prata med de anställda på arbetsplatsen och arbetsgivaren ska ha regelbundna möten med fackets representanter.

 

Jag tycker att det finns en tråkig tendens att misstänkliggöra olika märkningar, det kan gälla KRAV-märkning eller Rättvisemärkning. Det är speciellt tråkigt att läsa sådana påståenden i en tidning som Arbetaren, och onödigt i en annars bra artikel. Visst behöver även oberoende kontrollorganisationer som KRAV och Rättvisemärkt granskas, men det handlade det inte om här, utan bara om en svepande formulering utan substans.

Gå gärna in på Rättvisemärkts hemsida: www.rattvisemarkt.se . Där finns en artikel om Rättvisemärkt rosodling i Kenya. Jag är övertygad om att arbetarna på den odlingen har bättre villkor än de flesta av dem som inte vill ha rättvisemärkningen på sina odlingar.

 

Tor Udd, Kinna

 

 

 

 

 

 

Kom på att ni säkert vill läsa artikeln jag skickade till Markbladet - även ni som inte har tillgång till vår lokaltidning.

Klimatet - vi behöver handling, inte skygglappar.

Vi måste göra mycket mer för att rädda klimatet, inte mindre. Sverige försöker skjuta ifrån sig ansvaret till länder som Indien och Kina. Sverige har möjlighet att gå i spetsen för att med hushållning och ny teknik faktiskt göra något. Vi har tidigare hållit sig oss i framkant vad det gäller teknisk utveckling men den nuvarande regeringen fegar och vill att marknaden ska sköta allt. Men marknaden behöver tydliga förutsättningar, som miljöskatter, lagar och forskningsinsatser för att den ska ta sin del av ansvaret.

 
I Markbladet vecka 6 får Kenneth Winsborg, känd bensin- och bilkramare från Dalby i Skåne utrymme för att förneka klimatförändringarna. Att Kenneth Winsborg förnekar fossilförbränningens effekter på miljön är inte så konstigt. Han äger 136 bilar (hans fru ytterligare 24). Han är talesman för bensinupproret och vill sänka bensinskatten. För en man i övre medelåldern som han, är det säkert extra svårt att inse den bittra verkligheten, att han själv och hans levnadsstil är en av orsakerna till klimatförändringarna. En överväldigande majoritet av världens forskare är helt överens, klimatförändringarna är ett faktum. Kenneth Winsborg kallar dem ”nästan religiöst övertygade aktivister”. Jag önskar faktiskt att forskarna vore mer av aktivister, beskrivningen passar däremot bra på Kenneth Winsborg själv.

 
NASA har precis kommit med siffrorna för den globala temperaturen för januari 2010. Åter ett rekord, varmaste januarimånaden sen mätningarna startade 1880. Att vi har kallt just här i Sverige beror på att kylan över Ryssland har sitt centrum längre västerut än normalt. År 2009 var det näst varmaste året sen man började mäta temperaturer globalt. 2000-talets första decennium har varit det varmaste som uppmätts. Från 1880 fram till idag har temperaturen ständigt ökat, nu har den totalt ökat med 0,8° C. Det är mycket. Men det riktigt allvarliga är att den här temperaturökningen kan starta processer som vi inte kan kontrollera.

 
Vi behöver mer aktiv politik i Sverige. Vi behöver kommuner, företagare, medborgare och en regering som tar klimatförändringarna på allvar. Då kan man inte bygga nya trafikleder runt Stockholm, något som bevisligen leder till mer trafik, inte mindre. Då är det järnvägstrafiken man måste satsa på. Flyget är fortfarande befriad från ordentliga miljöskatter, både nationellt och internationellt. (Har det att göra med att det är topparna i näringslivet och politiken som flyger mest?) Vi behöver mer satsning på alternativa energikällor. Vi behöver satsa på energihushållning, inom byggsektorn och inom industrin. Framför allt kan vi inte vänta längre.

 
Det finns massor att göra. Tyvärr är jag osäker på om Socialdemokraterna är modigare än de borgerliga partierna. De enda partierna som idag är tydliga med att något måste göras, även i Sverige, är Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Skulle vi ge dem egen majoritet i riksdagen kanske något faktiskt skulle hända.

 
Tor Udd, Kinna